Skriv i Gästboken så blir vi glada!

22 juni: Nu har jag slarvat med uppdateringen igen och då vet jag som vanligt inte var jag ska börja. Men vi börjar med det roligaste = jag har blivit frisk igen. Mindre kul är att Buffy har skadat sig på träning. Det blev några dagars öm tass, men vi fick akuthjälp och sedan uppföljande hjälp av Marie (tack snälla rara!!). Nu är hon symptomfri, men vi tar det säkra före det osäkra och fortsätter med koppelpromenader ett par dagar till. Den randiga klättrar på väggarna här hemma och vill rusa och rejsa som vanligt. Kia har bidragit med terapi-märgben a´la dinosaurie, vilket var mycket uppskattat. Men nu blir promenaderna allt längre och snart ska hon få skutta fritt igen.

Det är lustigt, när andras hundar skadar sig så agerar man logiskt och inser vad som ska göras. Men när det gäller ens egen hund så blir man alldeles tossig och tror det värsta. Buffy har bara varit skadad en gång förut (hon satt i fönsterkarmen och hoppade ner utan att ta den vanliga vägen via soffan, landade mitt i en vridning och kom snett) och jag mår fysiskt dåligt av att se henne ömma. Men nu känns det bättre. Älskade Buff, inget är värt något om inte du mår bra!

I helgen var vi på Lydnads och Agility-SM i Karlstad för att jobba i SBKs tält tillsammans med Sanna och Lena. Vi hade verkligen jättekul och Lena visade sig vara perfekt för jobbet (jag var förstås inte förvånad, men Sanna som inte träffat Lena tidigare var grymt imponerad). Så nu hoppas vi att hon åker med oss upp till Edsbyn på Bruks-SM i augusti : )

Här är SBKs tält. Buffy tar emot besökarna och Lena drar ström.	Längst in i tältet har vi myshörna, med vilplats för hundarna och massor med godis för de tvåbenta.

Buffy håller koll på fikabordet.	Sanna och Lena testar draghundsgängets cyklar.

Karin och Ulrika blev helt betuttade i draget. Lennart agerade draghund för att ge en naturtrogen upplevelse.	Alla hundarna fick varsitt dragsele och joggingkoppel. Här provar Buffy fram rätt storlek (och färg!).

Aron fick spyflugefärgat, medan Fly klädde bäst i grönt.

Även Scotten klädde bäst spyfluga, årets modefärg.	Här är Buffys sele, halsband och midjekoppel.

Buff fick även ett grodmönstrat liggunderlag.

Och kolla här! En cool present ifrån Lena : )))  Stort tack!

Njuter över att vara i Hagge igen.	Jättefin gräsmatta!

Midsommarblommorna väntar på att omvandlas till midsommarstång.

Jättevallmon blommar och daggkåpan gör skäl för sitt namn.

Så fort något ska fotograferas så dyker en trubbnos upp för att kolla vad kameran tittar på. Snacka om att stjäla fokus, i ordets egentliga betydelse.

Så här härligt har man det på grönbete i Hagge! Nu är vi tillbaka i Sthlm och jobbar de sista dagarna innan midsommar. Sedan åker vi tillbaka till Hagge och jag hoppas på värme, sol, hängmatta och lata dagar. Buffy hoppas på full sprutt med långa skogspromenader och massor bus med Goliat och sina kusiner. Få se om det går att jämka ihop våra olika önskemål... Avslutningsvis vill jag gratta alla L-vovvar från Big Hearts som fyller ett år idag. Jisses, så snabbt tiden går! Trevlig midsommar önskar vi alla vänner!

7 juni: För att rädda Buffys image måste jag genast svara på Lenas inlägg i gästboken. Det var Buffs omtänksamma Gudmor som bäddade in henne i rosa fluff så att hon inte skulle frysa efter badet. Om vi använder uteslutningsmetoden (inte Buffys... inte Ozzys... inte Pelles...) så står det klart att den rosa pläden måste höra till Aura, och det känns ju inte otänkbart att prinsessor äger rosa plädar : )

Idag har jag varit hos doktorn och fått veta att jag "inte har hosta, utan andnöd"(?!), så nu blir det mer medicin mot astman.
Känner mig i varje fall betydligt bättre idag. Har tvingat i mig vanlig mat och varit ute med Buffy i fem timmar, så nu har jag en nöjd boxer bredvid mig i soffan. Hon var överlycklig att vara tillbaka, först i skogen och sedan på träningsplanen igen. När jag släppte ut henne ur bilen så ostkrokstudsade hon över hela planen med ett lyckligt leende : ) På lydnaden var hon av naturliga skäl lite het, men träningen gick ändå väldigt bra. Särskilt nöjd var jag med våra framåtsändanden där vi på Stefans förslag har flyttat fokus från "att springa mot" till "att längta efter". Måste erkänna att jag först trodde att det inte skulle passa oss, men jag har än en gångs tvingats inse att jag hade fel. Är så stolt över min randiga träningsbegåvning!

6 juni: Har legat hemma med över 39 graders feber, vilket inte varit roligt. Trist för mig att må dåligt och trist för den randiga att inte få vare sig motion eller stimulering som hon är van vid. Första dagen var hon pestig och gjorde allt för att få mig att förstå att vi skulle hitta på något. Andra dagen blev hon orolig för sin matte och klängde på mig hela dagen. Tredje dagen insåg hon att hon fick ta saken i egna händer och började plocka fram alla sina leksaker (vilket är ganska många) och sprida ut dem i lägenheten för att därefter skutta runt och busa med dem. Idag har vi faktiskt varit ute en sväng och även om jag fortfarande är rätt svag så börjar det åtminstone kännas bättre.

Så där, nu har jag gnällt färdigt. Jag hoppas jag slipper ynka mig mer på ett bra tag nu.

Idag har jag roat mig med att titta på bilder. Här kommer några söta pics från Lill-Buffs första besök på Grödinge Zoo.

Buffys första bad. Uttertakter från första stund!	Tror faktiskt att det här är första leken med Aura.

Aura i koppel för säkerhets skull, så att hon inte skulle råka dränka lill-vovven av bara farten...

Samma stil som vuxen-Buff!

Buffy träffar Pelle, den största hund hon hittills har sett. Men är man stor så måste man som bekant vara snäll, vilket verkligen stämmer på P.

Det är bara tre månader mellan Buffy och Aura, men här ser Aurisen jättestor ut!	Trött Lill-Buff efter en spännande eftermiddag.

2 juni: Jag är så trött på att inte må bra. Har varit till-och-från-usel i en månads tid och nu tycker jag att det kan räcka. Besvären tar sig formen av krångel med luftrören och rösten. För att må bättre så tar jag medicin, vilket gör mig trött. Idag hade vi styrelsemöte på jobbet och jag extradoserade för att kunna vara med, vilket faktiskt funkade bra under mötet men sedan blev jag alldeles väck. Tyckte så synd om mig själv att jag åkte till Solna C för lite kapitalterapi vilket resulterade i tre Ecco-skor och en stor påse med äppelmunkar. Kändes genast lite bättre...

När jag kom hem insåg jag att alla skorna var svarta. Inte så fantasifullt, men det var säkert en reaktion på min dåliga mood.

Det fåniga är att jag inte är allergisk överhuvudtaget. Jag har astma och en "generell överkänslighet". Visst låter det mysko? Att "vara överkänslig" låter som värsta sortens tantsjuka, något som man inbillar sig. Enligt min lungläkare (jobbförmån) är det en vanlig diagnos och för min del ger det reaktioner i luftvägarna av framför allt starkt luktande blommor, parfym och cigarettrök. Jag känner också av hundar med lortig/fet päls, men det försöker jag bortse från för jag vill inte acceptera att jag skulle kunna vara överkänslig mot hundar.

Idag fick jag senaste avhandlingen från SLU. Patricio Rivera, Biochemical Markers and Genetic Risk Factors in Canine Tumors. Ska bli intressant att läsa. Jag tror att vi åker till landet i helgen, för att slippa syrener och annan blomning, och jag ser fram emot att sitta på verandan och läsa med något gott att dricka/äta bredvid. I övrigt har vi förstås tränat, men tyvärr märker jag att min uselhet går ut över träningens kvalitet. (Det är tur att Bufflan har koll, annars hade det gått helt åt pipan.) Nu ska jag sova. Ingen kvällsprommis för den randiga idag, jag sover bättre om jag inte utsätter mig för blommande växter innan sovdags. Usch, var jag gnäller... : (

30 maj: Det har varit en fullt-upp-vecka med massor av aktiviteter. Konsert med Dinosaur JR och Built To Spill, besök på Viltjouren Ekerö, disputationsfest och förstås en hel del träning. Vi har också gått vilse (mitt fel) tillsammans med Kajsa och Nellie, vilket resulterade i en tretimmarsprommis - till hundarnas stora glädje. Den här helgen skulle SBK Sthlmsdistriktet hålla instruktörsutbildning/skyddshund, men utbildningen blev inställd och jag fick plötsligt en hel helg ledig. Det har blivit sena nätter, långa sovmorgnar, skogsprommisar med husse och idag även en del träning. Vi började med lydnad där första passet inte gick något vidare, men vi tog en paus och när vi gick ut igen var följsamheten på plats igen. På slutet fick vi bra störning då en löpartävling gick rakt över området där vi tränade, men det bekymrade inte den randiga. Därefter tog vi ett spår som gick över gräs, asfalt och berg och med både vanliga och spetsvinklar. Buffy spårade perfekt och det var ren glädje att följa henne i arbetet. Duktiga, duktiga Buff!  Nedan ett par bilder från förra veckans vårfest på mitt jobb.

Buffy trivs på fest.

Här snor hon autoklavhandskarna som används som grillvantar.

Bettina försöker ta tillbaka handskarna...	...men Buffy vill inte släppa.

Betsy har hämtat förstärkning.	Men vad hjälper det?

29 maj: Förra helgen samlades Big Heart´s-gänget på Hälleberga Gård i Småland för att tillbringa en trevlig boxerhelg tillsammans. Buffy och jag packade vår husvagn och styrde söderut. På vägen ner lyckades vi bli efterlysta av polisen (jo, faktiskt!) pga mina vänners alltför livliga fantasi. Beskrivningen löd "en röd VW Caddy med en husvagn som inte är helt ny". Hmmm... Dessutom kommentaren: "Vilken tur att du lever, annars hade det blivit bråk om vem som ska ha Buffy." Tack för den omtanken om min hälsa... Nedan ser ni Buffys och Auras camp. Buffy kollar omgivningen.

Hälleberga är ett pyttelitet samhälle bestående av gården där vi bodde, en kyrka, en stor gräsplan och en härlig skog. Närmaste samhälle hette Gullaskruv och var inte mycket större det. (Den enda kommersiella verksamhet vi hittade var en delikatessaffär!) Således ett perfekt ställe att invaderas av 17 glada boxer och deras familjer. Det var så roligt att sitta i solen vid vår camp och se hur området fylldes av boxer och deras ägare. Buffy stortrivdes och blev förstås extra glad när hennes favvisar Kajsa och Lena dök upp.

Toppen, tyckte Buff. Kompisar överallt!

Urban hade satt ihop en ambitiös tipspromenad som Buff & jag gick tillsammans med Kajsa & Nellie. Hundarna skuttade lyckligt medan Kajsa och jag slog våra kloka ihop och gjorde vårt bästa för att knäcka de kluriga frågorna. Vi tyckte nog att vi lyckades rätt bra, men lite knepigt blev det vid utslagsfrågan: Hur mycket vägde Big Heart´s senaste kull tillsammans som nyfödda? Eftersom Big Heart´s-valpar alltid är tjockisvalpar så tog jag i ordentligt... tyckte jag. Vid prisutdelningen låg både Kajsa och jag bland de fyra första, men jag åkte snabbt ut pga utslagsfrågan där jag lyckades hamna nästan två kilo fel : / Vann gjorde Lena. Respekt!

På kvällen åt vi en väldigt god middag och sedan var det samling med vin och många skratt. Dagen avslutades med en nattlig promenad genom Gullaskruv. Kajsa och jag gick mitt på gatan och hundarna rejsade som galningar över villasamhällets gräsmattor. Vi kändes oss som värsta nattliga ligistgänget, men alla hus förblev mörka och tysta så förhoppningsvis var det ingen som lade märke till vår framfart.

Buffy såg till att Kajsa inte slöade till.	Sötnosarna Oddie och Hugo.

Åh så gott man sover i husvagn! Jag trodde att jag skulle vakna tidigt när de andra började röra på sig och rasta sina hundar, men icke. Varken Buffy eller jag vaknade av oss själva, utan blev väckta och upptäckte då att alla andra redan var uppe och nu var på väg ut i skogen för att träna spår och sök. Det var ju lite pinsamt att försova sig på det viset, det berodde säkert på alla överkänslighetsmediciner som jag petar i mig på våren... Men är man ledig så är man. Buffy och jag fick en skön morgon där vi satt utanför husvagnen och åt frukost i solen. Mycket trevlig början på dagen!

Buffy väntar på frukost.	Kolla sötaste överläppen : )

Trevlig med besök av Towe!	Färgmatchad Lena.	Carin har tagit av sig sina fotproteser... : )

Efter lunch var det dags för lydnadsträning, perfekt placerad på gräsmattan utanför vår husvagn.

Trevligt att sitta i skuggan och se på medan de andra svettades i solen.

Marie och Cocco övar framförgående.

Buffsystern Elza med matte Camilla och sötaste Sixten.		Buffy tar en eftermiddagslur.

Ånej, någon har klämt svansen!	Arctic Aura´s Armado alias Scott alias Lill-Fredde.

Marie, Cocco, Iris och Ebba.	Jessica och Vilja i cool pose.

Efter en väldigt god middag ville Buffy och Nellie ner till sjön för att bada. Kajsa blev galen och kastade i ett helt träd åt Buffy, vilket uppskattades. Medan Bufflan var upptagen av trädet passade Nellie på att simma ut efter alla andra pinnar som flöt omkring. Tokiga hundar... men söta : )

På söndagen åkte Lena, Kajsa och jag iväg för att spåra.

Nellie i sedvanligt säker stil.	Buffy tuffar på.

Scotten gillade spårträningen och ville bara ha mer.	Snygg-Scott!

Elli håller avslappningsövning med alla vovvarna.	Towe kan inte slita ögonen från sin Oddie : )

Sixten och Elza i avslappnad pose.	Funnys husse tog avslappningsövningen på största allvar : )

Helgens sista gemensamma aktivitet var ett Boxerrace. Jag trodde inte att vi skulle ha en chans mot de yngre hundarna, men Buffy kom faktiskt på delad andraplats.  

Stilstudie av regerande ÖLO-mästaren i Boxerrace.	Svea på jakt efter matte Carin.

Buffy och Nellie i bustagen.

Tok-Nellie smyger på Buffy.	Kajsa och hundarna kollar rör.

Hela gänget samlat.

Elzabarnen Tessie och Oddie tränade klicker och lärde sig snabbt att sitta i en låda.

Så var helgen slut och det var dags att åka hemåt. Återstod bara att fotografera Bozzon - Nellies bror och Buffys brorson. Till det yttre är han en kopia av Buffy och till sättet en kopia av Nellie. Klart att man blir kär i en sådan vovve!

Marikarlos-syskonen No Problem (Nellie) och Nobleman (Bozzon).

Buffy och Buff-kopian Bozzon.

Bossen leker med matte Ulla.	Husse Hans och Bossen har kul tillsammans.

Bozz vet att man inte får ta korven förrän matte räknat till 10.	En underbar vovve!

Och här är svaret på nedanstående fråga. Det är förstås Buffkopian Bossen som går tillsammans med Kajsa.

Vi hade en otrolig tur med vädret. Det var värsta monsunregnet när vi åkte ner och rejäl åska när vi kom fram. Men sedan kom solen och stannade hela helgen. När vi tog sista skogsprommisen innan hemfärd så återkom monsunen och vi blev dyblöta. Men vad gjorde det? Vi hade haft en toppenhelg och torra kläder fanns i bilen. Nu återstod bara hemfärden, men med bilarna fyllda med godis var det inte så dumt det heller. (Fast jag måste erkänna att det inte gick åt så mycket godis. Vi hade fått så otroligt god mat på Hälleberga gård och jag hade ätit massor, så godissuget var inte så stort.)

Bilfärden är värd en historia för sig. Men jag undanhåller er rapporter om uppraggade lastbilschaufförer, vildsvin, inlåsta hundar och diverse olagligheter. Tack till Pia för trevligt sällskap under de långa köerna vid trafikomläggningen på E4:an!

STORT TACK till Marie & Urban för en väldigt trevlig helg!
Tack också till alla som var med och gjorde helgen så rolig. Jag hoppas att vi snart ses igen!

27 maj: Vi har varit på kennelläger och haft jätteroligt! Mer info kommer snart. Till dess kan ni fundera på bilden till höger. Alla känner givetvis igen Kajsas ben. Och Buffy är förstås lätt att känna igen. Eller vänta nu... hmmm? Fortsättning följer.

15 maj: Årets första dag med sommarkänsla! Det spöregnade när vi vaknade, så jag skippade tankarna på GDLO och somnade om. Vaknade en timme senare till sol och värme = underbart! Idag har jag haft årets första shorts och Buffy har njutit av sol och alla vattenfyllda hål som bildats i skogen efter snösmältningen. Hon gillar verkligen att rejsa i vatten, så snart hon hittar ett vattenfyllt dike eller en pöl så ska det rusas igenom eller hoppas över i full fart. Vet inte vad det är som triggar igång henne så, men hon gillar det verkligen. Jag är glad att hon torkar snabbt, annars skulle hon nog ruttna av all väta. Det är så roligt att gå omkring på tomten och titta på allt grönt som är på väg upp. Gräsmattan är väldigt fin och har vuxit ytterligare (Tack Essa!). En massa skräp har försvunnit (Tack pappa!). Nya blommor tittar upp (Tack mamma!). En liten damm har bildats på baksidan av smältvattnet och där hölls det poolparty med spillkråka och sädesärlor. En massa fjärilar flärpar omkring i luften, vackraste färgklickarna är citronfjärilen och blåvingen. Det är mysigt med stuga på landet : )

Full fart genom alla vattenpölar!

SkogsarbetarBuff med rejäla kindmuskler.

Kul att leka med kusin Batte.	En hund i ena handen och ett vinglas i den andra. Perfekt!

14 maj: Något försenat: STORT GRATTIS till Buffys syster Cocco som blev godkänd i lägre klass spår häromveckan. Heja, Heja! Nu sitter snart det svenska championatet på plats. (Syrran har ju så många utställningschampionat att det räcker med ett svenskt cert för att få SE UCH.) Nedan en bild på Cocco och Buffy när de firar sin födelsedag. Båda systrarna väntar på "varsågod" för att få kasta sig över pannkakstårtan.

Den här helgen tillbringas i stugan i Dalarna. Jag har problem med luftrören och ska vara tyst (till glädje för min omgivning?). Missar därmed helgens AS-möte och en hel del annat roligt. Men nyss slog det mig att GDLO har Boxerspecial i Borlänge i morgon, vilket passar väldigt bra när man befinner sig bara 3-4 mil därifrån. Undrar om jag kan åka dit utan att prata?

Idag har vi gått två trevliga prommisar. Först en timme i skogen och sedan 1,5 timmar på golfbanan (Buffy hittade 21 bollar). Däremellan har vi ätit en massa gott hos hos ma & pa och slappat i soffan. Det har regnat mest hela dagen så vädret har inte inbjudit till mer utomhusvistelse. Jag ser fram emot varmare och torrare väder då man kan vara ute hela dagarna. Hoppas sommarvädret kommer till nästa helg när vi ska ut och åka.

9 maj: Nu måste jag få gnälla lite. Har drabbats av den vanliga våröverkänsligheten och mår inget vidare. Har sovit hela kvällen och nu är jag klarvaken fast klockan är mitt i natten. Den randiga sover bredvid mig, men kommer snart att vakna när jag går och hämtar mer glass.

Veckan har mest bestått av arbete pga allt som blivit liggandes medan jag var utomlands, men nu har jag kommit ifatt och det känns bra. Har givetvis också tränat med Buffy. Har fått en del väldigt tänkvärda kommentarer om vårt VM och har genast tagit itu med det i träningen. Buffy svarar som vanligt jättefint och är så himla rolig att träna med.

En prommis med Kajsa & Nellie har vi också hunnit med. Det blev 2,5 timme på Lovön och som vanligt väldigt trevligt som ni kan se på bilderna nedan. På ett ställe såg vi de första tecknen på att vildsvinen har kommit till vår skog. Stora ytor av marken var helt upptryfflad med spår av vassa klövar. Jisses så det såg ut, jag förstår att det inte är roligt att få en flock vildgrisar i trädgården.

På tal om trädgård så längtar jag efter värme och odlarsäsong. Och hängmatta. Ska bli skönt med sommar och jag hoppas att värmen kommer snart. Om två veckor ska vi på kennelläger och det ska förstås bli jättekul! Ser verkligen fram emot att träffa BigHearts-familjen igen och se hur Oddie, Iris och de andra sommarvalparna har utvecklats. Extra roligt är att även Elli, Kajsa och Lena kommer med så det finns alla förutsättningar för en riktigt trevlig weekend. Dessutom blir det säsongspremiär för Tito och bara det ska bli skoj.

Det är nu ett år sedan Marion gick bort. På årsdagsnatten satt Buffy och tittade ut genom fönstret, stint stirrandes mot stjärnan som är Boxerhimlen. Det är andra gången hon gör så, den första var när hennes mamma Kila somnade in. Det är en vacker tanke att kommunikationen fungerar mellan olika världar. 

Nu är klockan halv fyra på morgonen. Fåglarna sjunger för fullt och det enda som visas på tv är b-skräckisar och p-rullar. Jag ska proppa mig full med medicin och försöka sova. Är väldigt glad för min ställbara säng som gör att jag kan sova i halvupprätt läge, eftersom det underlättar.

3 maj: Hemma igen efter en fantastiskt trevlig och oerhört lärorik resa till Ungern och Boxer-VM. Men var ska jag börja? Det finns så mycket att berätta. Nåväl, det får bli en sammanfattning... (en dito i bilder hittar ni här).

I år stod staden Oroshaza i sydöstra Ungern för värdskapet för ATIBOX IPO-VM. Sverige hade skickat två ekipage, Tobbe Johansson med Kaxe (Hausse Utah) och jag själv med Buffy (Big Heart´s Hotline). Lagledare var Veronica Frohlund. Platsen var bästa möjliga, med tränings- och tävlingsplan endast ett stenkast från hotellet. Vädret var av försommartyp, med kalla morgnar och varma dagar. Syrenerna blommade och var man såg, så såg man folk som tränade boxer. Dessutom bjöds chokladpannkaka som efterrätt till varje måltid – det klart att vi trivdes!

För egen del var det mitt första VM som deltagare och vi var där för att ”känna på” och skaffa erfarenhet inför kommande år. Någon egentlig nervositet var det därför aldrig tal om, vilket kändes skönt. (Tack till Maria: Jag hade med ditt mail och läste det flera gånger för att påminna mig om varför vi var där : )
Tobbe var nog mer taggad och hade dessutom ett kanonfint resultat från en tävling helgen innan i ryggen, så hans tävlingskänsla lyste lång väg.

På fredagen var det officiell träning och vårt svenska lag fick 15 minuter att känna på lydnadsplanen. Det här är en mycket intressant del inför tävlingen och det är roligt även att se hur de andra lagen tränar, dels träningsmetoder men också vad de anser vara den optimala uppvärmningen inför tävlingarna. Vissa kör mer på skyddsträning och andra på lydnaden. Tobbe och jag valde det senare och lät våra hundar känna på bl.a framåtsändande och apportering samt att bara ha det trevligt på planen med gladövningar och belöning.

På den öppna träningsplanen var det ständigt upptaget. Några av lagen tycktes träna dag som natt, och det trots att de varit på plats en vecka innan tävlingarna startade. Det är svårt att veta vad som är den optimala uppladdningen dagarna innan tävling, men för egen del kändes det inte meningsfullt att hårdköra på det viset. Dock åkte vi ut för att provspåra i de ungerska markerna och det var en upplevelse. Vi fick veta av vännerna i det finska laget att det skulle bli jordspår och det ställe som var avsatt för provspår bestod av ren jord med en knackhård skorpa. Buffy klarade faktiskt detta över förväntan, vilket givetvis kändes väldigt bra.

Veterinärkontrollen var förvånansvärt seriös jämfört med tidigare år, med en veterinär som inte bara kollade ID och stamtavla utan även kände och klämde och böjde och lyssnade. Inte nog med det, inför varje ny avdelning kollades hundens identitet, halsband och ibland även förarens fickor(!). Inför spåret kollades spårlinans längd.

På fredagseftermiddagen hölls en invigningsceremoni som bestod i att de olika nationerna paraderade inför publik och ATIBOX representanter. Ett par kortare tal hölls och därefter var det dags för lagledarmöte och sedan lottning. Lagledarmötet var en lustig tillställning där man fick tillfälle att ställa frågor till domarna, vars standardsvar var att de tänkte döma enligt reglerna (nämen!).  Alla frågor och svar skulle översättas från domarnas språk till ungerska, tyska och engelska. Den engelska översättningen glömdes ofta bort och hela mötet var rätt förvirrat. Det mest vettiga som kom fram var att våra ordningsamma vänner i lagen från Österrike och Tyskland påpekade att figuranten under förevisningen av provhund i skyddsarbetet sprang helt galet och tvärs emot reglerna. Domaren ryckte på axlarna och höll med om att det kanske inte var så bra och att det skulle ändras till tävlingen. Jag kan tycka att det hade känts rimligare om domaren själv hade uppmärksammat detta och korrigerat omedelbart vid provhundsuppvisningen, men tydligen tyckte han inte att det var så viktigt då eller så – hemska tanke – uppmärksammade han det inte ens.

Kl 18 skulle vi ha lottning av startnummer, något som givetvis är av största intresse för samtliga. När arrangemanget kom igång, rätt försenat, så visade det sig att vi först skulle få se en dansuppvisning av ungerska barn och ungdomar. Det började lite gulligt med små barn utklädda till katter och fortsatte sedan med en aldrig sinande ström av nya barngrupper i stigande åldrar. Det visade sig bli en helt absurd tillställning där det bara vällde in allt fler barn och ungdomar i rummet (ungdomarna blev dessutom alltmer lättklädda och uppboppade...), och även om jag var mäkta irriterade till en början så kunde jag till sist inte låta bli att fnissa åt eländet. Folk var hungriga och trötta. Hundarna låg i bilar och hotellrum, flera väntade på kvällsmaten. Och där satt vi och tittade på en dansuppvisning som aldrig tog slut. I slutet av uppvisningen serverades en köttsoppa, men vinglasen förblev tomma. Det var tur att sällskapet var trevligt, annars hade jag nog gett upp.

Vi fick vänta till kl 21 innan lottningen kom igång. Vårt tålamod belönades dock med riktigt bra startnummer där både Kaxe och Buffy fick tidiga starter, vilket var betydelsefullt då temperaturerna steg snabbt under förmiddagen och spårmarkerna säkert skulle vara som bäst på morgonen när nattens fukt fortfarande fanns kvar i jordytan. Buffy fick spår på lördagen och lydnad/skyddsarbete på söndagen och Kaxe tvärtom. Nu kunde vi avsluta kvällen med mat till två- och fyrbenta och sedan hoppa i säng.

Spårområdet var en maffig syn, med jordåkrar som bredde ut sig i tunnland efter tunnland. Det positiva var att jorden var plöjd och därmed åtminstone lite lucker i jämförelse med området vi provspårat på. Buffy lottades till nummer 5 i vår spårgrupp, vilket innebar att vi måste gå rätt långt över åkern för att komma till vårt spår. Jag var väldigt glad att klockan bara var runt 9 och skänkte en medlidsam tanke till dem som skulle ta sig över åkrarna senare under dagen då solen stod mitt på himlen. Buffy gjorde ett bra spår och jag är nöjd med hennes arbete. Alla vinklar utom en var perfekta och samtliga föremål markerades, om än något med lite segt läggande. Domaren tyckte dock att hon låg på för mycket i linan, vilket säkert stämmer med europeiska mått mätt. Övriga avdrag handlade om en koll i en vinkel samt sega markeringar. Vi landade på 84p och jag var nöjd. En rolig parentes är att jag hann prata spårmarker med domaren och han blev mycket förvånad när jag berättade att vi inte hade tillgång till jordåkrar i Stockholm. Att spåra på gräs var ok, men att spåra i skog… nej något så konstigt hade han aldrig hört talas om!

Nu var vi lediga resten av dagen och det kändes skönt att vi var godkända i vår första avdelning. Glädjen avtog dock när vi kom tillbaka till tävlingsområdet och fick veta att det gått åt pipan för Tobbe på lydnaden. Jättetråkigt! Kaxe är en mycket vältränad hund och jag vet hur snyggt han kan gå. Det kändes grymt att en mindre lyckad dag skulle infalla just under VM. Men det fanns ingen tid att sura över detta för snart var det dags för deras skyddsarbete. Det var en mycket revanschsugen Tobbe som klev in på planen och det lovade gott! Ronderingen gick riktigt bra och så även anskällning och vidhängande lydnad. Sedan var det dags för ”flykten” där hunden ska stoppa en flyende figurant. Vi hade redan vid provhunden konstaterat att figuranten (Roberg Fagos, förra årets världsmästare) var mycket snabb, vilket skulle visa sig ställa till problem för flera hundar. Kaxe for iväg med kanonfart, men sedan gick det galet. Jag tror att han missbedömde farten för han kastade sig mot figuranten, men fick inte tag i ärmen. Han gav sig dock inte utan fortsatte vidare och fick ett bra bett, men tyvärr hade domaren redan slagit ut med armarna som tecken på att arbetet skulle avbrytas. Vad Tobbe kände i den stunden vill jag inte ens tänka på, men jag blev arg. Enligt reglerna ska hunden underkännas om den inte får stopp på figuranten inom 20 steg och det här var verkligen precis på gränsen. Det kändes oerhört tufft att avbryta, men det visade sig under helgen att denna domare inte var att leka med. (Det var många som föll för hans bedömning och en av ATIBOX representanter konstaterade efter tävlingarna  ”Jag tror inte att han log en enda gång på hela helgen…”.)

Det blev ändå en trevlig dag i solen på läktaren där vi fick se massor av boxer i lydnad och skyddsarbete. Det visade sig att domarna höll en helt annan nivå än vad som varit fallet under de senaste årens VM. Det har aldrig varit lätt att komma i fråga för de högsta poängen, men däremot har domarna inte gärna underskridit den betydelsefulla 70-gränsen. Några sådana skrupler fanns dock inte i år och egentligen är det ju bra, för givetvis är det regelboken som ska gälla.

Dagen avslutades med de fantastiska ungerska chokladpannkakor som vi nu blivit helt beroende av. Helt makalöst gott! 

På söndagen skulle tävlingen avgöras och stämningen var laddad. Allt kändes mycket bra när jag gick in på lydnadsplanen och vid min sida fanns en arbetsvillig och fokuserad hund. Vi började också väldigt fint, men tyvärr varade det inte hela vägen. Buffy spottade alla tre apporterna(!), något som aldrig hänt tidigare och något som man verkligen inte har råd med poängmässigt. På platsläggningen reste hon sig upp och eftersom vi redan var brända så passade jag på att korrigera, vilket retade upp domaren… ajaj, så fick man INTE göra! Så här blev vi underkända, vilket givetvis kändes tråkigt. Men det var inte mycket att säga om det eftersom det var en helt korrekt bedömning.

Mungiporna åkte dock snabbt upp igen, för nu kom Tobbe tillbaka från skyddet och det visade sig att Kaxe hade gjort ett kanonspår på 92p – en härlig revansch för gårdagen! Nu fick Tobbe äta upp sina kommentarer som att hans hund inte kunde spåra på jord… snacka om att bevisa motsatsen!

I det svenska laget återstod nu endast Buffys skyddsarbete, något som jag såg fram emot med skräckblandad förtjusning. Hon är en underbar hund att köra i skyddet, men här stod jag på VM med en hund som inte ens är IPO3 än… vad 17 hade jag gett mig in på? Tack och lov fanns det ingen tid att fundera över sådant, utan det var bara att gå in och göra sitt jobb.

Ronderingen gick inget vidare, men det var jag som schabblade till det genom att inte styra tillräckligt tydligt. När jag skulle lägga upp Buffy inför flykten så tyckte domaren att hon låg fel och jag fick gå fram och flytta på henne. Här märker jag min egen orutin i skyddsarbetet och här måste jag bli bättre. Men det var en härlig känsla när figgen pep iväg och Buffy högg ärmen så att han vacklade till och det gick ett sus genom läktaren. (Här fick jag ståpäls över hela kroppen och enbart det ögonblicket var värt 500 mils resa med bil.) Jag var så tagen att jag knappt minns något av de övriga skyddsmomenten. Vi klarade skyddsarbetet och jag var jätteglad!

Det blev en spännande uppgörelse om slutsegern. Vi var flera som trodde att Veith v. Altenburg skulle ta hand om guldet, efter tävlingens bästa skyddsarbete. Men vann gjorde istället hans lagkamrat Jürgen Neumann med Xantos v Schwartzwaldrand efter en gedigen insats i samtliga avdelningar. Det var en välförtjänt seger till en duktig och mycket trevlig förare, som faktiskt nyligen bytt från annan ras till boxer.

En särskilt eloge vill jag skicka till det trevliga finska laget, där Laura Koistinen tävlade med sin Eki-Eckstein von Inis Vitrin. De gjorde en fantastiskt fin insats med 97 i spåret och 90 i skyddet, men tyvärr blev de underkända på lydnaden. De blir riktigt farliga nästa år! Ett stort finskt team var på plats och det värmde med nordisk gemenskap och personer som hejade glatt även på vårt svenska lag.

Jag vill också tacka alla Buffy-fans som peppade oss med sms-hälsningar under tävlingsdagarna. Även om ni bara fanns i min telefon så betydde det mycket och det kändes nästan som att ni var på plats! Mest hängiven var förstås Gudmor som ända in i det sista var helt övertygad om att Buff skulle vinna VM-guld. Här snackar vi support! Stort tack också till Buffys husse, som är ett stort stöd och liksom E alltid är fullt och fast övertygad om den randigas förträfflighet : )

VM avslutades på söndagseftermiddagen med ytterligare en parad och tal av ungerska parlamentsledamöter, borgmästare samt en massa prominenta ATIBOXare. Jag är inte så förtjust i den här sortens processioner, men måste erkänna att det kändes härligt att stå där tillsammans med Buffy medan Milos A. Lucic, president i ATIBOX, slog ut med armarna mot alla deltagare och sade ”This… is the best boxers in the world!”. You bet!

Söndagen avslutade med att vi satt vi ute länge och njöt av god mat (gissa vad, det börjar på "cho" och slutar på "aka"...) i den ljumma sommarkvällen. När vi kom tillbaka hade alla åkt, de enda som var kvar var ATIBOX hedersordförande Knut Brodal från Norge och en kvinna som var vice ordförande i polska boxerklubben. De var ett trevligt sällskap och det var särskilt roligt att lära känna Knut lite bättre. Sedan var det sovdags och nästa morgon var det dags att åka hemåt igen.

Avslutningsvis kan jag säga att detta var bland det roligaste jag någonsin har gjort. En suveränt rolig upplevelse och oerhört lärorikt. Jag tror att jag på hemvägen skrev ett helt kollegieblock fullt med saker att tänka på till nästa år, och uppladdningen inför nästa VM börjar… nu!

Korta fakta
Guldmedalj: Jürgen Neumann med Xantos v Schwartzwaldrand (92-92-88)
Silvermedalj:  Alexander Paul med Veith v. Altenburg (88-90-92)
Bronsmedalj: Roland Engler med Titan vom Bockreiter (90-85-85)
Lagguld: Tyskland
Bästa spårhund:  Laura Koistinen med Eki-Eckstein von Inis Vitrin och Sabrina van Beemen med Gangster du Jardin d`Olav (båda 97)
Bästa lydnadshund: Jürgen Neumann med Xantos v Schwartzwaldrand (92)
Bästa skyddshund: Alexander Paul med Veith v. Altenburg (92)
Bästa tik: Anna-Maria Konrad med Bryna v. Schloss Mauensee (84-85-78)
Totalt deltog 34 hundar i tävlingen, fördelat på 7 i IPO1, 3 i IPO2 och 24 i IPO3.
Deltagande nationer: Österrike, Belgien, Tjeckien, Frankrike, Finland, Sverige, Ungern, Polen, Italien, Holland, Schweiz och Spanien.
Av 34 hundar blev endast 18 godkända i samtliga moment.
2 hundar blev underkända i spåret.
8 hundar blev underkända i lydnaden.
8 hundar blev underkända i skyddet.
Buffy kom på 18:e och Kaxe på 21:a plats (av 24 hundar i IPO3).

Bilder från VM och vår resa hittar ni här!

13 april: Oj vad snabbt tiden går. Trots att vi ligger i så hinner vi inte med allt som vi borde/vill/måste göra. I helgen tog vi i alla fall ledigt och åkte till Dalarna för att vara med på Lena och Scottens utställningsdebut. Jättekul att träffa dem båda! Scott har blivit såå stor och såå fin, helt otroligt lik sin mamma Aura. Det visade sig inte minst på utställningen där han visade sig som om han inte gjort annat och tog hem BIR (valpklassen) och BIG-4. Inte illa för att vara premiär! Intresserade kan spana in Buffy på samma trapp efter att även hon hade debuterat på Ludvika BK, som för övrigt är en mycket trevlig utställning! (Fast Buffy hade precis fyllt ett år och fick vuxenfärger på sina rosetter.) Till helgen åker vi söderut för att i mitten av nästa vecka angöra Orosháza i Ungern, där årets upplaga av ATIBOX IPO-VM arrangeras. Jajamen, det är dags för Buffy att delta i sitt första VM! Egentligen är det helt galet att åka ner och tävla VM med tanke på de dåliga förberedelserna som rått pga. den långa vintern. Sedan den 6 december har vi gått tre spår och inte tränat skydd utomhus eller tävlingsmässigt en enda gång. Förra veckan gjorde vi vårt första utomhuspass i lydnad. Så förberedelserna kunde vara bättre... Men just nu känns det bara som att det ska bli JÄTTEROLIGT! Det är vårt första VM och vi åker ner för att skaffa erfarenhet och helt utan förväntningar vad gäller prestation. Fast jag kan ju gissa att jag blir mer taggad när jag är på plats och tävlingskänslan går igång. Men det vore orättvist mot Buffy att begära mer än ett hyfsat framträdande och jag har lovat mig själv att inte bli besviken, hur det än går. Vi ska ha roligt! : )

5 april: Helt rätt, Lena. Klart att bilden handlade om att slipa på Buffys vältartalanger. Ska man ta sig an stora lok och tankbilar så gäller det att vara i god form! Vi har därför haft Marie på besök igen, vilket alltid är lika trevligt. Den här gången var hon här för att hålla föredrag om fys-träning för skyddshundar. En oerhört intressant föreläsning som handlade om viktiga områden som träningsfysiologi, träningsupplägg och förebyggande insatser. Även fast jag läst Maries bok i ämnet mycket noga så var det massor med ny information och mycket att fundera på. Prio 1 är givetvis att förebygga skada, men sedan vill man förstås göra vad man kan för att optimera prestationen och här finns det mycket att tänka på. Friskvård och träningsoptimering är intressanta ämnen och jag önskar att alla aktiva hundägare fick tillfälle att lyssna på Maries klokskap. Hennes bakgrund som elitidrottare och hundfysioterapeut inom bl.a rehab, ger henne en helt unik kompetens inom området. Dessutom är hon en duktig pedagog och föreläsare. (Oj, vad jag skryter om henne, men det är ju sant.)

Dagens efter föreläsningen gick vi från teori till praktik när Marie tog en rejäl genomkännare av Buffy. Här kontrollerades muskler, leder, rörelseomfång, symmetri m.m. Måste erkänna att jag var lite orolig, för så här grundligt har ingen kollat henne i detta avseende tidigare och som hönsmatte är man ju alltid orolig att något orosmoment ska dyka upp. Men till min stora glädje fick Buffy högsta betyg som välmusklad och välbyggd med korrekt rörlighet, vilket förstås kändes väldigt bra. Sedan berättade Marie hur vi ska lägga upp vår fys-träning och vilka delar som hon tycker att vi ska prioritera. Det känns så bra att ha en seriös och välgrundad plan för träningen, både VAD vi ska träna, HUR vi ska göra det samt NÄR det ska göras för att ge bästa resultat. STORT TACK till gulliga Marie, du är inte bara en väldigt trevlig kompis utan även en oerhört duktig och seriös yrkesmänniska!

Sötnosarna Buffy och Neo var förstås glada att träffas igen. Här kommer några bilder från deras dagar tillsammans.

Buffy gratulerade Neo till certifieringen som räddningshund med en present som han verkligen uppskattade! Neo (och Marie) har gjort ett kanonjobb under sin spännande och krävande utbildning och är nu rekommenderade att gå vidare till internationell räddningstjänst. Mer info kommer i Boxerbladet!

Både hundarna gillar snö och var glada att hitta en snöfylld bunker på golfbanan. (Eftersom båda även gillar lera så var Marie och jag mycket nöjda att de höll sig i snön...)

Sötnosarna pussas och går "svans i svans". Sååå gulliga tillsammans är de!

Jag har gjort i ordning en pärm för vår fys-träning och visst är "Buff-fys" ett bra namn? : ) Här samlar jag Maries föreläsning, vår egen planering samt träningsdagbok. Nu ska vi köra stenhårt på detta. Jag vet ju att jag är väldigt disciplinerad när jag väl vet vad jag ska göra, så det här kommer att bli jättebra!  I morgon är det vardag igen och det känns ju så där lagom roligt. Jag vill vara ledig och så vill jag att det ska vara soligt och lagom varmt. Nu MÅSTE vi ut och träna. Kan inte komma till tävling med en yster vårkalv, vilket brukar vara resultatet efter de första utomhusträningarna. Och vi MÅSTE igång med spårträningen på allvar. Enligt SMHI ska det bli mulet med hyfsad temperatur de närmaste dagarna, jag hoppas att det stämmer. Vi har i alla fall haft en härlig påskhelg. Buffys skendräktighet har passerat och nu har jag en glad vovve med "full sprutt" igen. Usch, jag vill inte jobba i morgon...

Det översta lagret var till Buff...	...men sedan var allt MITT!	Stort tack till Marie & Urban!

Keiko och Buffy leker i vårsolen.

Till vänster: Glad boxer i solen på Lovön. Till höger: Under snötäcket pågick en flitig aktivitet, det krafsade och prasslade. Buffy lyssnade nyfiket. Jag trodde att det kanske var en sorkfamilj, men sen blev jag orolig att det kunde vara en huggis och då sprang vi snabbt därifrån. Nedan ser ni dagens spår ute på Lovön. Det längsta hittills i år, ca 500 meter. Lite avkoll i början, men sedan gick det bra. Särskilt nöjd var jag med markeringarna.

Så här ser det ut när Buffy markerar föremål.

Leriga spår ger leriga tassar. Men det ordnar sig vid närmsta vattenhål.

Äntligen vår! Idag gick vi på Drottningholms golfbana för första gången i år.

Buffy klättrar på en stor dinosauriefot.

Buffen vet hur man beter sig på en golfbana. Man ska hålla uppsikt och hålla koll på flagga och bollkopp.

Glad skrattboxer.	Skutteli-skutt!	Voffeli-voff!

Yster vårdans.

På den här stenen satt vi sedan och njöt av solen i det härliga vårvädret, innan det var dags att åka hem och se Arsenal ta tre poäng mot Wolverhampton.  Nästa gång jag skriver ska jag berätta vad vi gjorde dagarna innan påsk, och som var både väldigt trevligt och mycket lärorikt. Här till höger ser ni en ledtråd.

28 mars: Buffy och jag tillbringar helgen på landet. Min systergranne är i lägenheten i stan så vi är helt ensamma ute i skogen. Eller rättare sagt, helt ensamma är vi inte. Ibland hoppar Buffy upp i ett fönster och morrar dovt. Något är därute, men jag vill helst inte veta vad. Det är ju iofs inte så underligt att det stryker omkring vilt utanför när man bor i skogen, men lite läskigt är det ändå.

Eftermiddagen tillbringades i trevligt sällskap med mina föräldrar. Trevligt att ha tid att bara sitta ner och prata. Att det sedan fanns ett stort fat fullt med hembakade semlor gjorde ju inte saken sämre : D Buffy klättrade i allas knän för att äta upp alla "lock". (Det är en viktig tradition i vår familj, att hundarna ska ha alla semlelock.)

Vi har förstås tränat även denna vecka, men det har inte gått så bra. Buffy är skendräktig och seg, så lydnaden fungerar inte alls. Började misströsta inför kommande tävlingar, men jag hoppas att hon snart är som vanligt igen - dvs pigg och träningsglad. Skyddet fungerar i alla fall utmärkt och det känns bra.

I fredags var vi i Uppsala och lunchade med Mia och Lotta. Som alltid jättetrevligt att träffa dem och kul att få träffa Mias nya vovve - Ella, en brun dobermanntik. Buffy fick ett fint träningshalsband och leksak till sitt påskägg (kan jag inte visa här eftersom det ska bli en överraskning). 

Nu ska jag lägga in mer ved i kaminen och sedan lägga mig i soffan och läsa. Kanske sova en stund. Det är mysigt att vara ledig på landet : )

Sno mattes vante.	Läsa noga.	Glo lite.

	Gräva fram snö ur snön.	Fånga snöboll.

Grävlingen har vaknat!	Japp, här är hans bo.	Klättra snöhög.

Tranchera ett litet träd.	Glo igen.

Här är en ny pryl som Buffy ska vara testhund för. Mer om det en annan gång.

23 mars: På bilden till vänster ser ni Boxerklubbens nya vandringspris för Bästa IPO/BSL-boxer och på bilden till höger ser ni vem som vann priset för 2009.

Fast i helgen fick jag höra att hon inte var berättigad till priset. Lothar var uppe och tränade med oss och enligt honom är Bufflan inte en boxer utan en trubbnosad malle. Först tänkte jag att det var en komplimang, men med tanke på att Lothar själv kör schäfer så kan man inte veta säkert...

22 mars: Jobb, jobb, jobb... lite för mycket just nu. Smet i alla fall ut en stund i lördagens fina väder och hann med årets första spår samt snörejs och besök i Grödinge.

Hurra! Nu ÄR det vår!	Buff gillar snön också...

Hänger Elli i taklampan?	Grödinge Riverdance med Alpha som publik.

En trevlig prommis med AnnaA & Origo har vi också hunnit med.

Origo blir större för varje gång vi ser honom - men vilken stilig vovve!

Buff ligger på lur i väntan på att en oskyldig BC ska råka gå förbi...

Men i övrigt är det bara arbete som gäller nu. HQ har begärt in en verksamhetsberättelse och någon måste skriva den. Iofs är det en rolig uppgift, men jag vill ju vara ledig åtminstone på kvällar och helger. Fast söndagens bakslag med snöfall var en skänk från ovan vad gäller arbetsmotivation... suck!

19 mars: Det var en mycket glad Nellie som mötte oss i Sundbyberg i förmiddags. Vad skulle vi hitta på för kul idag? Skogsprommis? Glida ner på stan? Träna? Gå på café? Vad Nellie inte visste var att det var simträning som stod på programmet och att även lilla Nellie skulle få testa bassängen idag. (Kolla Buffys simfötter på bilden till höger!)

Buff tyckte det var jätteroligt att Kajsa var med. Till vänster ser vi att det går att vifta svans och simma samtidigt!

Inte i sin vildaste fantasi hade Nellie kunnat tänka sig att hennes snälla matte skulle göra så här mot henne... Hennes första taktik (vänster) var att försöka få fäste i vattnet. När inte det gick bestämde hon sig för att äta upp allt vatten (höger) för att bli av med det.

...och ännu bättre gick det när man fick något att bära på!

Efter simturen blev det rejs runt Lötsjön. Glaaaada vovvar!

Alla var inte lika glada att se oss... (Hundarna brydde sig inte, men de fega mattarna tyckte att det var lite läskigt att passera gässen.)

16 mars: I dag är det fyra år sedan Buffy föddes och som sig bör så har vi firat nästa hela dagen. Vi började med en sovmorgon där Buffy fick morgonmysa i soffan medan matte jobbade bredvid. Sedan åkte vi ut till skogen för att ta vara på det fina vädret. Bufflan hittade en gren som satt fast precis ovanför en sten och som bara måste bort. Stenen var brant och hal, så det blev en utmaning. Hur det gick kan ni se på bilderna nedan. 

Skam den som ger sig, till sist gav grenen upp och följde med.

Nöjd boxer!

Därefter åkte vi till hundsimmet för att träningspass och sedan åkte vi hem. Nu ville Buffy sova en stund, så jag passade på att åka till jobbet och vara flitig i ett par timmar. När jag kom hem var det bara att ställa sig vid spisen för att laga pankistårta. Är det fölsedag så är det fölsedag.

Måste de sjunga så länge... jag vill äta!	Ålar sig närmare...

Underbart är kort.

Sedan åkte vi till Max tillsammans med gudmor Ellie. Dagen till ära åt vi i bilen och Buffy uppskattade att få sitta i gudmors knä och snappa åt sig godsaker av olika slag. Nu har en trött liten boxer gått och lagt sig efter en rolig dag. Tack för alla grattisar - i verkligheten, telefon, gästbok och facebook. Och kolla in födelsedagskortet från Buffys mormor och morfar : ) Givetvis skickar vi massor med kramar och grattis till alla Buffys syskon som delar denna fölsedag. Puss på er allihop! Och massor med varma tankar till mamma Kila och pappa Boski!

Presentöppning!

15 mars: I helgen har jag varit på Boxerfullmäktige i Gränna (jajamensan, polkagrisar!) och det finns givetvis massor att skriva om det, men jag hinner inte nu. Så för tillfället får jag nöja mig med att konstatera att det var en jättetrevlig helg och att BF förlöpte under anständiga former. Roligast var förstås att träffa alla vänner. Lördagskvällen/-natten var helgalen och det var länge sedan jag skrattade så mycket. Givetvis fanns det plats även för seriösa diskussioner, men det är skratten som lämnar de starkaste avtrycken (typ överansträngda mungipor). Tack till alla er som förgyllt min tillvaro under helgen - ni är toppen!

Nu har jag fullt upp med protokoll från BF och konstituerande styrelsemöte samt minnesanteckningar från LO-träffen, material till Boxerbladet samt korrekturläsning av Brukshunden. Puh! Men så snart jag hinner så återkommer jag med bilder från helgen : )

I morgon fyller Världens Bästa Buffy fyra år. Det är inte klokt så snabbt tiden går och jag är så tacksam för varje minut tillsammans med denna underbara hund! TACK, TACK, TACK till Marie & Urban på Big Heart´s - Världens Bästa och Gulligaste uppfödare!

Här är ett par bilder från Buffys träning i bassäng. Min älskade Buffbästis!

12 mars: Igår var vi på prommis med Kajsa & Nellie. Solen sken och vi bestämde oss för att gå in till city för att idka stadsliv. Vi gick på isen så att hundarna skulle kunna rejsa loss medan vi själva stornjöt av det härliga vädret. Det var så roligt att traska omkring i stan med trevligt sällskap och hundarna skötte sig på bästa sätt trots de stökiga miljöerna. Det var ingen tvekan om att de tyckte att det var en väldigt rolig och annorlunda eftermiddag. Jag vill varna Marie för starka bilder på den stackars stadshunden ; )

Det var mycket folk ute på isen, men duktiga hundarna bryr sig inte.	Ett jättestort körsbär är fastfruset i isen.

Buffy gillar att rulla i snön.	Myskompisar!

Buffy lyssnar efter u-båtar.	Spännande att klättra upp på brospannet under Kungsbron.

Stadshundarna leker framför Stadshuset.	Bada i strömmen? Nää, ingen bra idé.

Godispaus i city.	Mycket att spana på.	Utanför regeringskansliet.

"Matte, vad är vodka?"	Gallerian, ett av Buffys favoritställen!

Nellie väljer smörgås medan Buff spanar in efterrätten.

Solen värmde gott så vi var sugna på glass.	Buffy tar plats i caféet.

Mums tyckte alla.	Lilla Nellie ville gärna gå in på leksaksaffären...

Boxerflickorna på plattan under Sergels Torg.		Nya spanaren i Plattan-gruppen.

En shoppingtur på Drottninggatan.	Sedan ner på Karlbergskanalen igen.

Tjo & tjim!	Nöjd sovboxer efter 3,5 timmes prommis.

9 mars: Idag har vi varit på hundsim. Tjejen som förestod stället berättade att hennes erfarenhet av boxer var att de behövde mycket hjälp för att kunna trivas i vattnet och för att simma rätt. Hon visste ju inte att Buffy har uttergener och jag ville inte säga för mycket eftersom jag inte visste vad Buff skulle tycka om att bada i bassäng. Men givetvis tog uttern i henne kommandot och hon stortrivdes i vattnet. Så nu ska vi fortsätta med simträning under våren. Kul med lite variation i träningen!

7 mars: Här kommer bilder från gårdagens prommis med Lotta, Sola & Eskar. Eftersom Buffy är väldigt förtjust i schäfrar så tycker hon det är toppen att få rejsa med TVÅ på en gång. Sola och Buffy är kompisar sedan länge, men Eskar är en rätt ny bekantskap. Alla tre trivs bra tillsammans och har skoj i snön, medan mattarna går bakom och njuter av solen. Sola och Eskar turas om att mobba varandra, trycka ner den andre i snön och gruffa. Men båda är väldigt gulliga mot Buff. Inte ett gruff, utan bara lek och rejs med boxern.

Lotta (som haft boxer tidigare) är mycket konfunderad över Buffys beteende. Buffy skuttar glatt bredvid när schäfrarna gruffar och Lotta anser att en RIKTIG boxer inte ska kunna motstå ett gruff utan att blanda sig i, antingen genom att ställa sig på någons sida eller genom att agera polis. "Är du säker på att hon verkligen är boxer?"

(En viss Gudmor hävdar att Buffy är "lite bakom" som tror att alla tre leker glatt tillsammans...)

28 februari: Helgen har bestått av olika SBK-möten samt Buff-träning. Jag är (som vanligt) stolt över min duktiga hund. Hon gjorde en lysande skyddsträning i lördags och jag myste över den insatsen resten av helgen. Det är så roligt att träna med henne eftersom hon alltid anstränger sig för att det ska bli rätt, och jag är grymt imponerad över hennes koncentration. Världens bästa träningskompis! Nu har vi haft plusgrader i flera dagar och snön smälter undan. Gatan utanför vårt hus är snart helt ren från snö och marken skymtar fram på allt fler ställen. Kanske går det att spåra på barmark om en vecka? Har fått klagomål från mina hyresgäster på landet. I mailet står det "Människor skulle aldrig acceptera att ha snö på taket som är 3 ggr så högt som huset!" Kan ligga något i det... (se bild i mitten nedan). Nu är det nattprommis och sedan sova. Synd att helgerna är så korta.

Buffbett.	Klagande hyresgäster.	Någon smygtränar till Riverdance?

25 februari: Efter ett par ruggigt kalla dagar blev det plötsligt ental i minusgrader, vilket känns nästan varmt. Med hjälp av solen börjar snön att tina och på flera håll börjar marken skymta fram. Känns snudd på overkligt, tänk att det snart är vår! Jag ser fram emot tiden då man går omkring på tomten i Dalarna och ser hur växterna tittar fram. Ska julrosen blomma? Blir det några snödroppar i år? Och vad ska jag ha för blommor i amplarna på verandan?

Fast måste ändå säga att jag tycker det varit härligt med en riktig vinter. Bortsett från den mest extrema kylan och problemen i trafiken så har det varit perfekt vinterväder.

Idag kom Buffys pojkvän Neo (Engelaiz Neutron) till Stockholm tillsammans med sin matte Marie. De bor hos oss över helgen, så Buffy & Neo kommer att få ett par mysiga dagar tillsammans : )

Puss raring, jag har saknat dig!	Kraaam!

Bara ögon för varandra...	Stilig grabb!

Det är bara vi människor som gnäller över snön. Hundarna tycker att det är toppen.

21 februari: Vilken vinter vi har! Snön och ljuset är härligt, men jag tycker att det kan räcka med snöfall nu. Jag vill att snösmältningen ska fortsätta och att våren ska komma igång på allvar. I går hade vi snöfall OCH kyla OCH blåst, ingen trevlig kombination.  Men ta en titt på denna bild och dröm om vad som komma skall. Här kommer en till. Jag hoppas att vi får en riktig toppensommar, med massor med sol, värme och tropiska nätter. Tänk när man tar på en filt i hängmattan för att det känns lite kallt när temperaturen går ner till "bara" 20 grader... Plantkatalogerna har börjat komma och nytt för i år är gula pelargoner. Jag ska köpa snacksgurka, för de var en riktig hit förra året. Och förstås massor med pelargoner och ampelväxter. Buffy tycker att blåbär och hallon är viktigast, men det har vi ju redan så mycket av. Blir alldeles prillig av att tänka på kommande odlingssäsong! Här kommer några bilder från dagens prommis på Drottningholm.

Att boffa på snökluttar är en uppskattad aktivitet.

En ihålig stock.	Alla skyltar måste läsas noga.

Tänker på när Nellie & Buffy spårade vid Kina Slott. Då satt vi här vid paviljongen och fikade efteråt, men det var förstås lite varmare då...

19 februari: Kalla och Ferry får ursäkta, men idag är bästa OS-dagen hittills. Anjas brons var en bragd av rang och Adrian Schultheiss har i natt tagit svensk konståkning till en ny nivå. Trodde väl aldrig att jag skulle få se en svensk åka på det viset!

Vi har varit på prommis med Kajsa & Nellie, vilket förstås var väldigt trevligt. Buffy är lite slö och jag känner igen hennes uppförande från förra årets löpcykel (den här gången ska jag försöka låta bli att hönsa mig). Men hon kom igång ordentligt när hon lekte "jaga vante" med Nellie och de båda sötnosarna turades om att jaga varandra genom snön. Det är roligt att se hur Nellie har växt till sig och börjar bli "stor" på många olika sätt. Nu törs hon utmana Buffy och har inte alls lust att lämna ifrån sig en "skatt" när faster kommer och vill ha. Vid ett tillfälle stod hundarna med halva vanten var i munnen och drog. Jag trodde att Nellie skulle släppa, men det gjorde hon inte. Det blev istället Buffy som löste situationen genom att lyfta en framtass och helt sonika banka Nellie i huvudet! En förvånad Nellie släppte vanten och Bufflan såg mycket nöjd ut.

Buffy har fått en ny kompis av en ras jag aldrig har sett förut, en Breton. Den är bara valp än så länge, men ser ut ungefär som en röd-vit setter. Jag har verkligen nollkoll på alla dessa nya raser. När jag var yngre brukade jag smickra mig med att jag kände igen alla hundraser som fanns i landet, men så är det inte längre. Förra året kom fyra nya raser till Sverige: American Foxhound, Braque de bourbonnais, Cimarrón uruguayo och Hokkaido. De tre sistnämnda har jag aldrig hört talas om tidigare.

Nu är klockan 6.10. Konståkningsfinalen är avgjord och jag kan gå och lägga mig. Mina favoriter Plushenko och Lambiel gjorde fantastiska program, men än en gång visade det sig att konståkningsdomare är påverkningsbara. Guldet skulle helt klart ha gått till Plushenko och Ryssland.

16 februari: Först och främst vill jag berätta att Fritjoff har fått ett nytt hem. Det var flera som var intresserade av sötnosen, så allt ordnade sig till det bästa : )

Vi har varit på prommis med AnnaA och Origo. (Fast någon saknades...) Origo är två veckor äldre än Buffy och var hennes första kompis som valp. En väldigt trevlig vovve, som bara tycks bli större och större. Nä, större blir han nog inte, men han har breddat sig rejält i huvudet och sedan bidrar nog vinterpälsen till storlekskänslan. (Och jag kommer alltid att ha världens finaste Jennie som norm för hur en BC ska se ut.)

Stilig grabb!

Sitter uppe mitt i natten och ser på herrarnas korta program i konståkning. Helt fantastiskt att både Plushenko och Lambiel är tillbaka, jag trodde väl aldrig att åkningen skulle nå de här nivåerna igen. Svenske Adrian Schultheiss visade nyss upp den första svenska kvadrupeln någonsin. En ny favorit är debuterande ryssen Borodulin, som vågade sig på att åka till "Kalinka" och gjorde det med ett suveränt uttryck. Mera! Mera!

14 februari: Buffy och jag önskar alla vänner en trevlig Alla Hjärtans Dag! Vi har nyss kommit tillbaka från födelsedagsfirande på Gyllene Hornet i Tällberg. Mycket trevligt! Nu börjar snart en ny vecka där jag är frisk och ska jobba igen. Jag bävar lite för att åka till jobbet eftersom det kommer att ligga mängder av ackumulerat arbete och vänta på mig. Ibland - fast bara korta stunder - önskar jag att jag arbetade på löpande bandet vid Marabou. Att slippa engagera sig i annat än att sortera praliner (toffé till vänster, krokant till höger och marsipan i munnen) och om man är borta så träder någon annan in och tar över uppgiften. Fast nä, det skulle inte vara så roligt i längden. Jag trivs väldigt väldigt bra på mitt arbete och skulle inte vilja byta ut det mot något annat, så nu ska jag sluta gnälla. Det är kul att jobba! Om man tittar på Bufftassarna underifrån så skulle ingen tro att de hör till en boxer eftersom de är alldeles lurviga på undersidan. Jag gissar att det beror på att det är så mjukt underlag ute (snö) så att håret inte nöts av. Trampisarna är alldeles mjuka och släta. Mystassar! Och då har jag inte ens nämnt hur gott de luktar... mmmmm! : ) Google ger faktiskt en träff på "tass fetischist".

10 februari: I dag hade jag en märklig upplevelse. Skulle testa att släpa mig utomhus och tänkte kombinera det med att åka ut i skogen med Buffy. När jag släppte ut henne ur bilen så satte hon högsta fart och försvann! De gånger hon har sprungit ifrån mig kan räknas på ena handens fingrar och hände när hon var ung. Men nu stod jag där, ensam vid skogskanten och så paff att jag inte ens kom mig för att ropa på henne. Efter en stund (kändes som en evighet) kom hon rusande tillbaka igen, passerade sin häpna matte i full fart och fortsatte åt andra hållet. Jag stod kvar och gapade, men så småningom såg jag snörök i skogen och en mycket lycklig boxer kom tillbaka till mig. Det var tydligt att mattes sjukdagar skapat en massa energi i de randiga tassarna och att denna energi måste ut så snabbt tillfälle gavs. Lilla Buff, hon är inte skapt att ligga i soffan hela dagarna (även om matte kan tycka att det är nog så trevligt).

På kvällen åkte vi och tränade, så nu ligger en belåten boxer och sover bredvid mig i soffan. Har ni tänkt på hur bra det känns när man vet att ens hund är riktigt nöjd? Känslan sprider sig i hela flocken.

I morgon ska vi åka till Dalarna och fira mammas födelsedag : ) 

9 februari: Idag upptäckte jag en rolig tjänst. Jag skulle beställa en graverad skylt och när jag skulle betala så fick jag ett erbjudande om att få skylten gratis om jag skrev om företaget i min blogg. Självklart går jag med på den dealen! Företaget heter Skyltmax och bjuder alla Sveriges bloggare på en gratis skylt för upp till 115 kr. Testa du också!

8 februari: Först vill jag tacka för alla gratulationer till Buffys vinst av Boxerklubbens vandringspris Bästa IPO/BSL-boxer. Vandringspriset delas ut för första gången i år så det känns extra roligt att Buffys namn kommer att vara det första som graveras in. Ungefär som när Hammarby var första lag att vinna Allsvenskans nya pokal : )

Har ju lovat att skriva något om vår resa till Tyskland och träningen där. Det var en rejäl inspirationskick och jag är nu träningsmotiverad till max. (Det brukar ju inte vara någon brist på motivationen i vanliga fall heller, men nu har jag fått så många spännande tips och tankar att jag helst skulle vilja träna hela dagarna.) Både Peter Scherk och Florian Knabl delade generöst med sig av sina tankar kring träningen och runt de olika momenten. Deras lydnadsträning bygger på att hundarna ska ligga högt i drift och glädje, och det regnade guldkorn i form av praktiska tips kring de olika momenten. Det var också spännande att ta del av hur de tränar över året och hur de lägger upp sina träningar.

I skyddsträningen var det stundtals lite hårdare tag och jag har svårt för det. Men även här fanns det massor med kloka tankar och praktiska tips som jag kommer att ha nytta av. Det var också intressant att höra hur de resonerade kring de egenskaper som är viktiga för en bra skyddshund och hur man arbetar med dessa.

En av dagarna var den lokala boxerklubben på plats, vilket givetvis fick mig att gå i taket av lycka. Tyvärr var det inte så roligt att se deras träning, jag mådde fysiskt illa och tårarna rann. Det roligaste var att se Peters reaktion och det rådde ingen tvekan om att han har kvar hjärtat hos trubbnosarna : )

Tyskarna tyckte det var väldigt exotiskt med fyra svenskar som åkt så långt för att vara med på deras träningar. De tog hand om oss på bästa sätt och jag måste säga att jag blev väldigt avundsjuk på deras trevliga klubbstuga. Eller vad sägs om möjligheten att värma sig med en kopp gluhwein eller varm punch under träningen? Sammantaget en mycket trevlig resa med massor av tips och inspiration samt nya vänner och kontakter. Jag har redan fått en ny inbjudan, så det blir säkert fler resor så småningom : )

Nu ligger jag hemma med kräksjuka och feber, inte ett dugg roligt. Buffy ligger vid min sida, men tycker nog att matte är rätt tråkig. Vi har lekt en liten stund, men i övrigt inte gjort något skoj på hela dagen. Bild: Uttråkad Buff Det är i alla fall roligt att Lost har börjat sändas igen. Sista säsongen inleddes med ett otroligt spännande dubbelavsnitt.

5 februari: Idag fyller Morry 15 år. Grattis älskade Morpan! Hoppas att Marion och Tyson ordnar pannkaksfest i Boxerhimlen : )

Nya Brukshunden har kommit ut och reaktionerna är väldigt positiva, vilket gör mig jätteglad. Vill dock poängtera att jag bifogade TOLV bilder till artikeln om Boxer-SM och det var INTE jag som valde just Buffbilden eller skrev bildtexten. Det är inte heller jag som har skickat in notisen om Buffy & Auras deltagande i Göta Kanal. Det är lite pinsamt för alla som känner till mitt engagemang i Brukshunden kommer väl att tro att jag har tvingat in bilderna i tidningen. Jag må vara dryg ; ) men jag har aldrig haft något behov av att visa upp mina egna hundar i sådana sammanhang. (Det är bara i Mälarö BKs klubbtidning "Rapportören" som jag har tvångspublicerat boxerbilder... hihi!)

En kommentar om Buffbilden: "Hade en schäfer sett ut så där så hade den f*n varit avlivad. Men bara för att det är en liten boxertik så tycker folk att den är söt..."

	Ett gott hem sökes! En liten Fritjoff på åtta månader finns hos Buffys uppfödare (Big Heart´s) och söker en ny matte/husse. Fritjoffs mamma är halvsyster till Buffy och omplaceringen beror på personliga omständigheter hos den förra ägaren. Det här är således ingen "problemhund" utan en glad och trevlig vovve som gillar både människor, hundar och andra djur. Han är uppfostrad, miljötränad och kan vara ensam hemma ett par timmar utan problem. Om du är intresserad av en trevlig boxer, hör av dig till Marie!
Fritjoff 8 veckor		Fritjoff, idag 8 månader

Till "M" som skrev i gästboken förra veckan, vill jag säga: Det är inget fel, var glad att du kan känna empati för levande varelser. Jag tror att djur (och barn) väcker de här känslorna för att de är så värnlösa utan oss. Om inte vi tar ansvar för dem, så står de helt utan skydd och det är ett ansvar som måste tas på största allvar. Personligen har jag svårt för vuxna (friska) människor som tigger om eller kräver bekräftelse, jag lägger hellre min omsorg på de som verkligen behöver den. Och det finns så mycket att göra...

2 februari: Först och främst vill jag gratulera min mamma som fyller jämna år idag! Jag är ledsen att jag inte kan vara på plats och äta mandelmassetårta, men jag ser fram emot att fira desto mer när vi träffas snart!

Har fått en massa skäll för att jag varit dålig på att uppdatera hemsidan, men det har varit fullt upp den senaste veckan. Mycket jobb inom SBK nu när det drar ihop sig till årsmötestider och dessutom har jag legat däckad i en äcklig vinterkräksjuka. Har dock hunnit med en del roligt också under veckan, t ex fest på Operaterassen, en fantastisk konsert med Depeche Mode och två filmer (Avantar och Hachi) + förstås en massa tid tillsammans med Buffy i form av träning, prommisar, lek och mys.

Det är så vackert med all ren, vit snö! I början av veckan var det fortfarande kallt ute, men nu har man ju vant sig vid kylan och tycker att det är rätt ok med 15 minus. Burr! Häromdagen var vi ute med Kajsa & Nellie. En toppenprommis i lite varmare väder och med två lyckliga boxertjejer. Vi började på Rävstensrundan och därefter ut över isen mot vattenverket och sedan norrut i otrampad snö (puh!) tills vi var tillbaka vid bilen två timmar senare. Mycket nöjd Buff!

Kajsa skrattade åt att Buffy alltid har en snöklutt på nosen när hon har busat i snön. Men på bilden till höger syns de söta "fräknarna" igen.

Idag var det solsken och här är några bilder från vår lunchprommis i Ursvik.

Sedan var det skönt att komma hem igen. Buffy busade med en boll medan matte arbetade.

25 januari: Har fått en massa mail som ber mig att snabbt uppdatera sidan och berätta om Tyskland. Men nej, dagens ämne är Jennie.

Jennie är AnnaAs första border collie. Min också, i betydelsen den första BC som jag lärde känna ordentligt. En underbar hund som alltid strålade av glädje och som var lika rar mot två- som fyrbeningar. Tänk alla våra skogspromenader med en lycklig Jennie med kotte i munnen. Eller Jennie sittande bredvid i soffan, väntandes att smaka min glass. Jag kommer alltid att minnas elitsöktävlingen där domarna först bara stod och gapade, sedan ryckte på axlarna och konstaterade att "bättre än så här blir det inte...". Och Lasses ständiga kommentar i diskussioner om hundars ev. begränsningar: "Jennie skulle klara det!"

När jag träffade Jennie senast så var hon lika glad och pigg som alltid, men jag fick en otäck känsla av att inget varar för evigt. Då jag idag fick mail av Anna så ville jag inte öppna. Till sist var jag tvungen och nu vet jag att Jennie numera skuttar i hundhimlen. Men på nätterna är jag övertygad om att hon är tillbaka hos sin älskade matte och slickar hennes tårar. Hon var en underbar hund. Jag tror att det finns kottar i hundhimlen. Nu ska jag krama Buffy och gråta. Vad rädd om era vänner, det är så kort tid vi har dem hos oss.

Tack Jennie!

19 januari: Idag har vi haft en trevlig dag. Först jobbat flitigt och sedan en långprommis med Kajsa & Nellie. De randiga sötnosarna skuttade glatt genom skogen, medan deras mattar diskuterade politik och matlagning. Nejdå, skulle bara kolla om ni var vakna... vi pratade givetvis om hundar, träning och andra viktiga saker. Vad Nellie och Buffy pratade om vet jag inte, men de hade i alla fall väldigt roligt tillsammans. Buffy är verkligen förtjust i sin gulliga brorsdotter : )

Skulle egentligen på SBKs organisationskonferens till helgen, men det blir inställt pga att jag har fått möjligheten att åka och träna med regerande världsmästare Peter Scherk och Florian Knabl. Ska bli suveränt roligt! Tyskarna är så outstanding i denna sport och det ska bli väldigt intressant att se hur de bästa av de bästa tränar. Jag har ju lite skeptiska funderingar över hur det tränas utomlands, men hoppas och tror att de här killarna tränar sina hundar på ett schysst sätt.

Det som imponerar på mig är förstås deras prestationer och att de upprepar dessa år efter år, samt att hundarna arbetar balanserat, glatt och följsamt. Kolla in följande filmer med Peter Sherk och Florian Knabl (problemet med den sistnämnde är dock att man glömmer att titta på hunden eftersom blicken så lätt fastnar vid husse... vilket faktiskt också är anledningen till denna träningsmöjlighet). En rolig detalj är att Peter började sin karriär med en boxer.

Men nu är det dags för nattprommis med Buffy. En av mina favoritsysselsättningar är att ströva längs stranden innan sovdags. Ett mycket bra sätt att "tömma tankar". Vår runda tar ungefär 30 minuter och sedan sover man så gott.

18 januari: Det var ett tag sedan jag uppdaterade. Har haft fullt upp med att... ja, ni tror mig knappast, men jag STÄDAR! Har möblerat om i vardagsrummet och nu håller jag på att rensa i arbetsrummet. Igår sorterade jag boxerprylar och idag har jag gått igenom hundtidningar. (Någon som vill ha ett par årgångar av Canis?) Målet är att frigöra plats och att få bättre ordning. Och att få bättre plats för att spela flipper.

En ROLIG sak som hänt är att Big Heart´s har haft stora framgångar på My Dog, med bl.a. BIR för Buffys syster Cocco och Valp-BIR och Valp-BIM systerdöttrarna Iris och Lexi. Stort grattis!

En TRÅKIG sak som hänt är att Per-Erik Sundgren har somnat in. Vad den mannen har gjort för svensk hundavel och den tillämpade genetiken inom hund kan inte nog uppskattas. Enligt de anhörigas önskan lämnas minnesgåvor till Uppsala Cancerfond (pg 90 00 53-0) eller Vi-Skogen (pg 90 05 08-3).

En MÄRKLIG sak som hänt är att jag får underliga frågor om den misshandel av hund som ska ha skett på Boxer-SM och som nu är anmäld till SKK. Jag får ideligen höra att jag är ögonvittne till händelsen, vilket inte stämmer. Jag var på prommis med Buffy och det var inte förrän jag gick upp till utställningsområdet som jag fick höra vad som hänt. Jag vet inte i vilket syfte någon vill dra in mig i denna historia, men tyvärr - jag såg inget.

En TREVLIG sak är att den värsta kylan tycks ha släppt greppet. Nu kan vi gå långprommisar igen och det uppskattas verkligen.

Buffy har slutat löpa och återtagit sina vanliga intressen.	Bäst att kolla på kartan var vi är, så att inte matte går vilse.

Strax före jul ringde en förtvivlad Marie och berättade att Kila var sjuk. Några dagar senare tog hon och Urban det svåra beslutet att låta denna underbara hund få somna in. Givetvis var det med Kilas bästa i tankarna, men det var lätt att förstå deras förtvivlan och alla vi som också älskade Kila delar deras sorg. Kila blev nästan tio år gammal, men var i så fin form och så pigg att jag inte hade en tanke på att detta skulle hända redan.

Jag hade inte kunnat önska mig en bättre mamma till Buffy. Jag minns första gången vi träffades och Kila mötte mig redan vid staketet. Jag har alltid respekt för hundar jag inte känner och lät henne lukta av mig innan jag gick in, och sedan dess har hon hälsat mig med stor glädje varje gång jag har träffat henne. På bilden till höger ser ni den typiska Kila-hälsningen (jag fotograferar i hallspegeln). Ett av mina första minnen av Kila är hur fin hon var tillsammans med familjens övriga hundar och då speciellt med valpar, både egna och andras. I många flerhundsfamiljer är det ett ständigt muttrande, men aldrig här. Alla tikarna är bästa vänner och tar gemensamt ansvar för valparnas fostran. Kila var familjens drottning och hon satte ribban högt för de övriga. Ett annat fint minne är under Världsutställningen i Stockholm 2008. Marie & Urban fick stanna kvar nästan hela dagen pga att Ebba skulle in i finalringen på eftermiddagen. Jag och Kila tillbringade lång tid tillsammans med att strosa omkring i omgivningarna utanför mässan samt mysa tillsammans i gräset.

Två foton på LillBuff med sin mamma. På första bilden gosar Buff medan syskonen äter. På den andra bilden tittar hon på när Kila och Ebba har dragkamp.

Kila hade stora framgångar i utställningsringen med mängder av BIR/BIM. År 2002 blev hon Bästa tik på Boxer-SM. Hon tog även LP1 i Lydnadsklass och var godkänd i lägre klass spår. En dag tyckte inte Kila att det var så roligt med utställningar längre och då konstaterade Marie att hon skulle "pensioneras" från utställningsringen. Nu började hennes liv som pigg pensionär och som alla lyxpensionärer så passade hon även på att resa. På bilden till höger besöker hon Sheila Cartwright i hennes sommarhus på Rivieran. Pensionär eller inte så aktiverar Marie sina hundar väl och i höstas genomgick Kila ett väl godkänt anslagsprov för viltspår!

Kila fick två kullar, en av dem var Big Heart´s H-kull. På bilden till höger ser man att Buffys syster Elza är den H-valp som blev mest lik sin mamma. Men på bilden till höger ser vi henne i en typisk Buffypose : ) Buffy tyckte alltid det var lika roligt att träffa sin mamma. Bilderna nedan är tagna när Big Heart´s hälsar på oss i Dalarna. Toppen tyckte Buff!

När Marie och Marion berättade för mig att jag skulle få Buffy, så hade jag aldrig träffat Kila. I det läget jag befann mig i så spelade inget annat någon roll än att sammetsvalpen skulle bli min. Jag kände väl till pappa Boski och det räckte för mig. Det var först senare som jag insåg att Kila inte var korad, men ingen som ser resultatet av hennes avkommas MH-resultat kan säga annat än att det här är en tik som lämnar mentalt mycket bra valpar. Samarbete, nyfikenhet, gripande och jaktlust ligger rejält över genomsnittet, medan rädslereaktioner och skott ligger under genomsnittet. Duktiga Kila, vilka underbara valpar du har givit oss! Det var också roligt att höra Marion berätta om hur hon utan att tveka gav det sista av Boski till Kila. Även hon tyckte att Kila var en underbar hund och såg fram emot denna kombination. Det fanns egentligen nästan två satser kvar, men Marion ville att allt skulle användas till denna parning. "Om jag inte hade gjort det så kanske det aldrig hade blivit någon Buffy till dig!" Hemska tanke... TACK Marion!

Nedan är tre bilder som jag tog i våras vid NVLOs utställning. Marie hämtar sina hundar från bilen och Kila visar upp sina sedvanliga lyckoskutt. Så sent som i höstas var det en domare på en boxerspecial som såg skutten och förvånat frågade hur gammal hon egentligen var. Pigg och lycklig hela livet!

Nedan till vänster är mormor Kila och moster Cocco är ute med Siris valpar i somras.
Nedan till höger är min sista bild av Kila, men det visste jag ju inte då. En typisk Kilapose, i dragkamp om en leksak med Cocco. Jag trodde verkligen att hon skulle ha många goda år framför sig, men det är så lite man vet. Även de pigga och friska kan bli sjuka och det man lär sig av detta är att aldrig ta något för givet. Älska era hundar, familjer och vänner medan ni kan, och ta vara på tiden tillsammans med dem!

Till vänster Kila som jag alltid kommer att minnas henne - lös och lycklig i naturen och i full fart med att upptäcka något spännande. Till höger bilden som nästan får mitt hjärta att brista, den sista bilden på Marie och hennes älskade Kila. Vi har våra vänner till låns en kort tid. Det är vår skyldighet att ge dem ett bra liv och att ta ansvar för dem hela vägen. Det vet jag att Marie & Urban gör och jag vet att Kila har det bra nu. Men sorgen finns där ändå. Jag tittar på stjärnan som är Boxerhimlen och sänder en tacksam tanke till en underbar hund. Tack älskade Kila för att jag fick lära känna dig och tack för de underbara valpar som du gett oss. Jag kommer alltid att minnas dig med glädje och tacksamhet!

1 januari: God fortsättning på det nya året önskar vi alla våra vänner! Snön vräker ner och Buffy stortrivs i vinterlandskapet nu när det är lite drägligare utetemperatur (-10). Men i morgon åker vi tillbaka till Sthlm. Det är med blandade känslor, för helst skulle jag ju vilja vara ledig och ansvarslös lite till. Men samtidigt är det roligt att komma tillbaka stan igen. Så småningom är det dags att börja arbeta och Buffy måste skolas in i vardagen igen. Kanske borde jag summera året och skriva lite om våra planer för 2010, men det får blir senare. Nu ska jag äta upp det sista julgodiset. (Murren kommer dock att räcka ända till påsk, i vissa avseenden är jag väldigt välplanerad.)